Spirren och Egga red jag på samma tid då dom ägdes av samma ägare.

Spirren var en problemhäst..
När jag började rida på han så kunde man oftast inte sitta upp för han gick undan backade gick över den som höll i.
och han var riktigt pigg i ridiningen när man skritta så trippa han och i traven så drog han oftast och i galoppen med.

Han fick man få att tänka så man fick rida på 8volter halter osv.
han vart bättre jag kom på hur jag skulle göra med tips av hans ägare.


sedan kom han in i en period då vi inte fick tag på han i stallet..

men när vi kom över den så började jag rida och vart rädd.
fast det var mitt fel..
men tänker inte gå in på vad som händer mer än att jag hoppa, hamnade snätt så han vart rädd och bocka så jag trillade av ..

då började jag med trickträning och "frihetsdressyr"
och då kom vi varandra riktigt nära!


mamma höll i han sedan sprang jag till anndra sidan ridbanan och roppade på han då kom han i trav.
jag sprang och gjorde snäva svängar och tvärnita, han hade stenkoll på vart jag var.
han bockade av glädje!
Jag älskade hästen men jag vågade inte rida.

Ägaren sålda han till Denise som efter det vart min tränare.
Jag hade aldrig varit så ledsen för en häst som jag lämnat.
men det känns bra att jag vet att det är det bästa hem han kan få!





//Tova